E jag på väg att bli normal??

Ja jag vet att jag får många kommentarer på den överskriften men det bjuder jag på!! ;)) Därför jag undrar är för att igår var jag hos tandläkaren.....det var dax för den årliga kontrollen. Jag hade gjort den första avbokningen, som jag alltid brukar göra. Men då var jag faktiskt sjuk, så inga lögner där inte. Och sen var det då dax igår, och lite stissig timmen innan var jag, men absolut inte som jag brukar. Jag brukar skälla på allt och alla. Jag funderar hela tiden på hur jag skall kunna slippa komma dit, missa bussar, kidnappas, få akut minnesförlust, jag har många ideér. Men ingenting av detta kände jag igår. Jag var lite otrevlig till tanten i receptionen när klockan var 11.03 och jag inte hade fått komma in än, jag undrade snällt och vänligt om jag skulle gå därifrån men hon bad mig sitta ner och vänta lite till....och det gjorde jag!! För ett år sen hade jag vänt på klacken och gått, men nu tycker jag det är helt ok att sitta en stund till i detta hemskaste av alla väntrum som finns. Och väl inne hos Ulla (jag glömmer ALLTID hennes namn) så sitter jag lugnt i stolen, inga tårar, inget ulkande, inga ursäkter. Jag biter i rötngenplåtarna utan att spotta ut dom när de lämnar rummet (done that). Jag vägrar inte att ha pappershaklappen (done that). Jag välter inte ut vattenmuggen när jag skall försöka fly (done that). Vad händer med mig?? Är detta ett tecken på normalitet? Skall jag bli en sådan som bara går till tandläkaren på lunchen som ingenting?? Hjälp, vad händer med mig?